//Mintkväkan
Detaljer om förlossningen kommer senare, när orken har hittat tillbaka till mig. Är fortfarande trött och orkeslös efter förlossningen! Men håll ut kära läsare!
//Mintkväkan
0 Kommentarer
Årets första inlägg kommer nu och jag vill varna för att det kommer att vara både rörigt och tråkigt, och du behöver absolut inte läsa om du inte vill! Börjar med att skriva det jag tänkte avsluta inlägget med: God Fortsättning alla läsare!! Men nu börjar jag ventilera mig då: Har tusen och en tankar inför kommande förlossning. Men trots att detta kommer bli min tredje så är jag livrädd! Ja inte bara förlossningen som skrämmer mig... Denna graviditet i allmänhet gör att jag flippar ur! Har haft sammandragningar i typ 1 månad nu, minst, och det har jag inte haft under mina andra graviditeter. Utan där har det kanske varit en vecka och sen har vattnet gått och sen har bebis kommit. Så jag är nojjig utav bara helvete och livrädd över att bebis ska komma redan nu. Jag är beräknad den 18/2. Ryggen min har strejkat sen graviditetsmånad 3. Kan fan inte göra någonting utan att ryggen säger upp sig. Och går jag för fort känns det som att jag skulle kunna starta förlossningen. Magen stramar och är stenhård. Sen när man saktar ner så börjar det värka i bena istället och så slutar det oftast med att man ligger på soffan och gör ingenting, för att man inte klarar av det! Bena låser sig, länd och rygg ska vi inte ens tala om, men dom finns där! Sitter jag fel så får jag ont, står jag still och lagar mat får jag ont, tar man ett bad som råkar bli 5sek för långt får jag ont, ligger jag lite lite fel så får jag ont... Lyfta Lillskrot, guess what? Jo jag får ont! Halsbränna och uppstötningar har man som inte är utav denna värld. Det är så illa att jag tror att jag kommer att kräkas om jag typ andas på fel sätt. Spelar ingen roll vad jag äter eller dricker, får fan halsbränna och uppstötningar av vad fan jag än stoppar i munnen. Men det gäller ju att hitta positiva saker i ens graviditet också... Och det enda jag kan komma på är att: "Jag iallafall inte spytt som en räv, denna graviditet". Sen har vi det här med prematur. Jag 8v för tidig Maken 5v för tidig och med fötterna först. Storskrot 10 dagar före BF Lillskrot 5 v för tidigt. Och fredagen innan Lillskrot kom till världen så va jag på MVC och frågade om det är ärftligt med prematur, hon svarade nej. Men på kvällen gick vattnet och Lillskrot kom till världen på lördagen. Och som på skoj så pratade jag och maken härom kvällen om att föda barn med fötterna först. Han kom ju till världen på det viset... Att det är väl det som saknas så har man gjort allt för att ens barn ska börja med att på riktigt gå i sina föräldrars "fotspår". Men nu vet ju jag (efter det senaste MVC-besöket) att denna bebis har vänt på sig och ligger med huvudet neråt. Sen har vi det här med sömnen... Den är obefintlig... Då bebis i magen vägrar att ligga still när mamma vill sova och när den väl är still så har Lillskrot istället vaknat och vägrat att somna om... *suck!!* Och då har man oftast slutat ute i vardagsrummet i soffan, där han somnat om, men inte jag då jag ligger som en kratta i soffan, ryggen värken och bebisen bökar runt som en annan vilde! Eller så har man haft en massa sjuka drömmar och/eller nattmaror. Men nu har Lillskrot haft två nätter då han sovit hela nätterna men inte jag! Det har oftast varit så att han har däckat i soffan, vi har lagt honom i hans säng, och typ 1 timme senare så vaknar han och vägrar att sova i sängen! Men soffan har inte varit några problem. Men igår natt så tänkte jag "i helvete heller!! Du SKA sova i din säng!" Och körde en nattning alá nanny Frost. Och så fort han kom upp åkte han ner tillbaka i sängen. Och typ 30-40 min senare så hade han somnat i sängen och sov där tills alldeles nyss. Och nu sitter han i soffan med en flaska välling. Maken och storskroten sover fortfarande. Jag ska hämta mig en kopp kaffe och publicera detta. Tack för din uppmärksamhet! //Hörs! Ytterligare en natt med liiiite sömn... Vet inte riktigt vad som är på gång. Men iaf... Igår va vi till Bresse, vattnet va lite läskigt, men leka i sanden va kul. Va kanske puckat att åka och bada när han int va pigg från början, men men... Jag har ju fler än ett barn att ta hand om och nu badade ju inte minstingen. Han doppade en tå och tyckte att det va läbbigt värre! Nu ska här kokas kaffe. MVC-besök i eftermiddag! Hörs!! Jaha! Då va det slut på friden... Morgonkräkorna har hittat hit... Jag som hade hoppats på att slippa dom... Hatar att kräkas! Det är äckligt! Hur gör man för att slippa dom tro? Prövade allt möjligt man har hört ska funka mot detta i morse, men illamåendet blev bara värre och värre och sen kom allt upp igen.... Så då vet man i allafall en sak som kommer att hända imorgon då... Kan det vara så att man blir känsligare för varje graviditet man går igenom? Eller är det bara så enkelt att man som vet vad som kommer att ske med kroppen och att man då tjyvstartar och liksom utnyttjar situationen? Känner mig idag som att jag vill krypa ihop i fosterställning i ett hörn i soffan och bara gråta. Skulle jag veta varför skulle ju det underlätta. Men nu är det bara känslor. Och då man vet att man är på jäsning skyller iaf jag på det. I min värld kan man inte skylla på hormonerna än. Kollade lite bland gravid appar, och kom fram till att bebis kommer i mitten på februari. Så egentligen ska man väl inte ha överflöd av hormoner än? Eller? Men shit vad fånig man är! Skärpning! Hörs! Ja för er som inte fattar vad bilden visar så är det ett gravtest som visar att jag har en liten bebis i min mage! Så om allt går som det ska så borde det dimpa ner en bebis om en sisådaär 7-8 månader... Det är tidigt att berätta om det jag vet, men jag kan inte låta bli! Detta kommer ju att innebära att jag (som INTE skulle ha några barn) snart är 3barns mor... Häftigt! |
Mintkväkan:Här skriver jag det jag känner för. Kanske kan hända att jag är ond hemsk och hjärtlös. Men tar du åt dig av det jag skriver är inte det mitt problem! Arkivet:
Maj 2017
Kategorierna
Alla
|