Men nej då, istället blir detta ett kort inlägg om hur jag blivit orosanmäld till soc av 2 anonyma personer, som tycker att jag förnedrar osv min son för att jag skrivit 2 inlägg om MINA tankar i ety väldigt allvarligt problem. Och att dom inte tror att sonen får den hjälp och stöd som han behöver...
Well...
VAD I HELVETE TROR NI ATT VI GÖR NÄR VI ÄR PÅ ACKIS? VAD TROR NI ATT ALLA MÖTEN MED SKOLAN HANDLAR OM?
Jo försöker få ordning på bajs problemet. Jag försöker få kontakt med BUP, jag försöker se till att min son klarar av skolan
Men allting blir väldigt jävla mycket svårare när sonen själv inte vill anstränga sig och faktiskt gå på toaletten, eller vägrar studera osv...
Vi hade tider inbokade hos anoterapeut, men sonen själv bad dom dra åt helvete. För han ansåg att det inte behövs och att det är bra som det är.
Och det är jävligt svårt att göra något mot någons vilja...
BUP har jag jagat i över 3veckor, fick en tid av dom idag, helt plötsligt under dagens SIP.
Så där hoppas jag på att bli hörd denna gång.
Sist jag bad om hjälp med detta så gick sonen på samtal där 3 (TRE!) gånger och sen sa han åt personen han pratade med att det är bra nu, jag vill inte prata mera nu och sen hörde vi ingenting mera från BUP.
FÖRSTOPPNING/MAGPROBLEM är tydligen ett ämne man inte ska prata om... Det är TABU. Men det måste bli ändring på det...
Visst sonen mår inte bra när han har det som han har det...
Men vill ni höra en hemlis?
DET GÖR INTE JAG HELLER!!
Och då jag inte har råd med psykologer och kuratorer, så blir bloggen min räddning. Och det är ingen som tvingar dig och läsa!
Och är det något du funderar på? Men fråga då!!
Ni som anmälde mig verkar enbart veta det lilla ni läst i min blogg. Hade ni frågat mig... Så hade jag kunnat berätta att jag har kämpat med sonens mage sen han va typ 3, och ADHD diahnosen fick han 2010 och då började fajten med skolan...
Så kom inte och påstå att jag inget gör för min son! Jag kämpar för att han ska få behålla stödet i skolan, få hjälp, må bra...
Men vem kämpar för MIG?
Vem frågar hur jag MÅR?
I allt detta känner man sig jävligt ensam, fast jag vet att min make finns där till 100%
Så allt är tillräckligt jobbigt utan att någon lättkränkt människa orosanmäler mig för att dom antar en massa!
FRÅGA MIG ISTÄLLET!!
HELVETE!!
Positiv läsning nu då:
Jag fick världens finaste armband av mellersta sonen idag.
Och han tappade även sin första lilla söta tand idag.